Dina rättigheter och skyldigheter

Du har rätt till kostnadsfria läkarbesök och provtagningar enligt Smittskyddslagen. Även din behandling, alltså hivläkemedel, är gratis. Andra sjukvårdsbesök och behandlingar som inte har med hiv att göra kostar som vanligt. Tandvård får man betala för själv, även om försämrad tandhälsa kan vara en följd av medicinering.

Du har rätt att vara delaktig i alla beslut i din behandling i samråd med läkare och sjukvårdspersonal enligt §2 i hälso-och sjukvårdslagen. Det betyder att du har rätt att avbryta, ändra eller förnya din behandling om du mår dåligt av den. Tala med din läkare om du upplever biverkningar av din medicinering som inte går över, till exempel huvudvärk, trötthet och illamående. Du har även rätt att byta behandlande läkare om du vill. Om du känner att du blir illa behandlad kan du göra en anmälan mot sjukvården.

Du har rätt att kvarstå på en behandling som passar dig bra. Du behöver alltså inte byta om du är nöjd, även om din läkare vill att du ska prova ny medicinering. Det är dina önskemål och behov som ska vara i centrum och du är delaktig i beslut om din behandling.

För att kunna vara välmående är det också viktigt att må bra psykiskt. Du har rätt till psykosocialt stöd för att bearbeta hur du mår och har rätt att välja vem du vill prata med. På alla platser finns inte en kurator, men du har rätt till att få träffa en kurator om du vill enligt 4Kap1§2st i Smittskyddslagen. Tala med din läkare om det.

För att kunna ha ett sexliv med bra kvalitet har du rätt till stöd kring sexualitet och information om hur du kan ha säkert sex.

Sjukvården och tolkar har tystnadsplikt och sekretess vilket innebär att ingen får prata om att du lever med hiv eller vad som sägs under dina besök inom sjukvården. Detsamma gäller på frivilligorganisationerna som också arbetar under tystnadsplikt.

Idag gäller samlad journalföring inom sjukvården, vilket betyder att alla vårdgivare man besöker kan se vilken vård man har fått. Syftet med det är att underlätta behandling och ge bättre vård – det kan till exempel vara viktigt att veta hur olika mediciner samverkar. Om du inte vill att journaler ska kunna läsas av olika vårdgivare har du rätt att spärra dessa uppgifter. Du har informationsplikt och behöver berätta om blodsmitta då det finns beaktansvärd risk att överföra hiv. Det kan vara bra att berätta för din behandlande hivläkare om du får annan vård. Du har också rätt att begära att läsa din egen journal.

Hiv är inte ett hinder för anställning. Du kan arbeta med nästan vad du vill. Man kan jobba med livsmedel, barn, inom sjukvården och i restaurangbranschen. Det enda yrkesområdet som inte anställer personer som lever med hiv är inom flygtrafiken. Detta beror på en regel från europeiska flygstyrelsen som troligtvis är utfärdad för att flygledare, piloter och annan teknisk personal av säkerhetsskäl alltid måste vara 100 procent alerta och inte påverkade av någon medicinering. I övrigt behöver du aldrig uppge om du lever med hiv eller inte.

Nekad anställning

Om någon nekar dig en anställning för att du inte vill genomgå ett hivtest eller inte berätta din hivstatus är det ett skäl till att göra en anmälan om diskriminering. Samma sak gäller naturligtvis om du skulle bli uppsagd eller omplacerad med hiv som skäl.

Du ska inte på grund av hiv kunna nekas vård som du är i behov av. Detta regleras genom diskrimineringslagstiftningen mot funktionshinder. Även privata vårdgivare som får ersättning från Försäkringskassan omfattas av det. Sjukvårdspersonalen är de som bedömer om du är i behov av vård eller inte.

Smittskyddslagen ger personer som lever med hiv både rättigheter och skyldigheter. Här regleras till exempel rätt till gratis vård och behandling samt rätt till råd och stöd. Smittskyddslagen omfattar ett 60-tal sjukdomar där ungefär hälften av dessa kan vara livshotande, orsaka långvarig sjukdom eller svårt lidande. Dessa sjukdomar brukar kategoriseras som samhällsfarliga eller allmänfarliga och här finns exempelvis salmonella, smittsam gulsot, hepatit A, B och C, tuberkulos, gonorré, klamydia, syfilis och hiv. Hiv är både anmälningspliktig och smittspårningspliktig. Det innebär att man måste meddela att man har hiv till en smittskyddsläkare. Smittskyddet handlar om att säkerställa skydd mot spridningen av smittsamma sjukdomar.

Din behandlande läkare ska besluta om individuellt utformade förhållningsregler för dig. Dessa får enligt Smittskyddslagen endast avse:

1. inskränkningar som gäller arbete, skolgång eller deltagande i viss annan verksamhet,

2. förbud mot att donera blod och organ,

3. förbud mot att låna ut eller på annat sätt överlåta begagnade injektionsverktyg,

4. skyldighet att informera vårdgivare och sådana som utför icke-medicinska ingrepp,

5. skyldighet att informera sexualpartner,

6. skyldighet att vid sexuella kontakter iaktta ett beteende som minimerar risken för spridning,

7. skyldighet att iaktta särskilda hygienrutiner, eller

8. skyldighet att hålla regelbunden kontakt med behandlande läkare.

Du behöver inte berätta om din hivstatus när det inte finns någon risk för överföring. Om du har välfungerande behandling behöver du inte berätta att du lever med hiv till sexpartners. För personer som ännu inte har omätbara virusnivåer finns informationsplikten innan samlag kvar. Inför ingrepp inom sjukvård och tandvård där det finns en högre risk, till exempel vid kirurgiska ingrepp, behöver du informera att du har en “blodsmitta”. Om du har välfungerande behandling behöver du inte berätta vid enklare undersökningar, inklusive blodprov och injektioner. Detta regleras i de förhållningsregler som du får av din behandlande läkare.