Basfakta om hiv och aids

Följande text – basfakta om hiv och aids – är framtagen i samarbete med doktor Anders Blaxhult på Venhälsan, Södersjukhuset i Stockholm.

Vad är hiv?

Hiv är ett virus. Namnet är en förkortning och betyder på svenska humant immunbristvirus (på engelska Human Immunodeficiency Virus). Hos en person som blir infekterad av hiv angriper och förstör viruset de vita blodkropparna, som kallas T-celler eller ”hjälparceller”. Dessa celler har en viktig roll i vårt immunförsvar (kroppens försvar mot sjukdomar). Hivviruset förstör alltså immunförsvaret.

Utan behandling med antivirala mediciner, som kallas bromsmediciner, förökar sig viruset snabbt i kroppen samtidigt som immunförsvaret försvagas. Det brukar ta lång tid från smittotillfället till dess att personen blir allvarligt sjuk. Förloppet är olika hos olika individer men det tar i genomsnitt omkring tio år.

När immunförsvaret har försämrats och antalet ”hjälparceller” har sjunkit till väldigt låga nivåer kan inte immunförsvaret göra sitt jobb längre. Då drabbas kroppen av olika sjukdomar, som till exempel en svår lunginflammation som heter Pneumocystis, en typ av hudcancer som heter Kaposis sarkom och upprepade svampinfektioner i luftvägarna och matstrupen. Aids innebär att man har fått en eller flera av dessa svåra sjukdomar på grund av att det skadade immunförsvaret inte kan mota bort dem.

Hur märker man att man har hiv?

Många märker det inte alls, andra kan ca 1-2 veckor efter smittotillfället få symtom som påminner om influensa eller andra virusinfektioner, t ex. feber, ont i halsen, svullna lymfkörtlar eller hudutslag. Det enda säkra sättet att få veta om man blivit smittad med hiv är att testa sig. Testning görs med ett blodprov.

Kan hiv behandlas med antibiotika?

Nej, antibiotika har ingen effekt på virus, antibiotika har endast effekt på bakterier. Det finns inga mediciner som kan bota hiv, man bär på viruset hela livet. Det finns inte heller något vaccin mot hiv. Däremot finns flera mediciner som kan bromsa virusets framfart i kroppen och därmed förhindra att man utvecklar aids samt förhindra att man för viruset vidare till någon man har sex med.

Även om man har behandling finns virus kvar i kroppen. Med en välinställd behandling, d.v.s. en fullt fungerande behandling, är risken för överföring extremt låg, nästan obefintlig, jämfört med om hivinfektionen är obehandlad. Särskilt stor är risken för överföring det första halvåret efter att man blivit infekterad.

Vad är aids?

Aids är ett sjukdomstillstånd som orsakas av hiv. Förkortningen betyder på engelska Acquired Immuno Deficiency Syndrome, översatt till svenska blir det ”förvärvat immundefektsyndrom”. Ett syndrom är ett sjukdomstillstånd med många olika symtom som alla har samma orsak. Aids är också ett samlingsnamn för alla de olika sjukdomar man kan få när hiv har skadat immunförsvaret och gjort att de ”hjälparceller” som ska skydda kroppen mot infektioner och cancer inte längre kan göra sitt jobb. Man kan få symtom från hud och slemhinnor, feber, avmagring, trötthet, svampinfektioner, diarréer och lunginflammation. Har man herpesvirus ”vilande” i kroppen kan det vakna till liv och ge munsår, herpes i underlivet eller bältros.

Vid behandling med bromsmediciner mot hivinfektionen förhindrar man den skada på immunförsvaret som ger dessa sjukdomar. Bromsmedicinerna minskar antalet viruspartiklar i blodet, immunförsvaret får då chans att återhämta sig så att det kan skydda kroppen mot infektioner och andra sjukdomar.

Hiv och aids är inte samma sak

Hiv och aids är alltså två helt olika saker. Ofta blandas hiv och aids ihop med varandra i texter och i dagligt tal på ett sätt som gör att de två termerna kan uppfattas innebära samma sak trots att de är två skilda begrepp. Hiv är ett virus som kan överföras mellan människor. Aids är ett sjukdomstillstånd som inte kan överföras men som inträffar när immunförsvaret är så förstört av hiv att man drabbas av andra sjukdomar.

Virus och celler

Virus är små organismer, mindre än bakterier. Olika virus kan ge en rad olika sjukdomar, allt från vanlig förkylning till herpes och gulsot.

Hiv är ett virus som inte kan föröka sig på egen hand, det måste ta sig in i andra levande celler och utnyttja deras ”cellmaskineri” för att kunna göra nya kopior av sig själva.

Hiv angriper de vita blodkropparna som kallas T-hjälparceller, som ska hjälpa kroppen att försvara sig mot sjukdomar. Just dessa celler har på sin yta ett protein (äggviteämne) som fungerar som mottagare för viruset. När viruset fastnar på dessa mottagare (som kallas CD4) tränger det in i cellen och börjar där föröka sig. Målceller i slemhinnorna spelar en stor roll när hiv smittar genom oskyddad sexuell kontakt, som är det vanligaste sättet att hiv överförs. Viruset sprids med kroppsvätskor som blod, sperma och slidsekret – men bara om dessa vätskor kommer i kontakt med slemhinnor.

Hiv hör till en grupp virus som heter lentivirus, ”långsamma virus”. Med det menas att viruset kan ”sova” i kroppens celler under kort eller lång tid för att plötsligt vakna till liv och börja angripa kroppens immunförsvar. Det är hivvirusets förmåga att ”gömma sig” och att göra om sig till nya varianter som gör det så svårt att bota hiv samt att göra ett vaccin som fungerar.

Hur började det?

Hiv är mycket likt ett virus (SIV) som finns hos apor i Västafrika och som ger apor symtom som liknar aids. Man tror att någon gång i början av 1900-talet överfördes viruset från apa till människa. Eftersom apkött har varit en vanlig föda kan överföringen ha skett när jägare fångade apor eller styckade dem.

Det som vi idag kallar aids upptäcktes första gången sommaren 1981. I USA insjuknade ovanligt många unga män, som tidigare varit fullt friska, i en speciell sorts lunginflammation (Pneumocystis) och hudcancertumören Kaposis sarkom. Alla visade sig ha ett immunförsvar som fungerade väldigt dåligt. Många av männen var homosexuella och man trodde då att det försvagade immunförsvaret hängde ihop med manlig homosexualitet. Senare upptäcktes att narkotikabrukare som delat sprutor fått sjukdomen, liksom människor som fått blodtransfusioner. Man förstod då att orsaken var en specifik organism och att den även kan överföras mellan man och kvinna, inte bara vid sex mellan män. 1983 hittade man viruset som var orsak till sjukdomen.

Uppdaterad 2017-03-09
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterPrint this pageShare on LinkedInEmail this to someone